And now for something completely similar
Det absolut viktigaste just nu är Sirius FKs väg till kval till Superettan. Det är två matcher kvar och man behöver antagligen ta ett par poäng till för att säkra andraplatsen och därmed kval mot Jönköpings Södra. Jag har läst och hört en del gnällklagomål den senaste tiden om att Sirius spelar med en anfallare och borde spela med två. Jag förstår inte riktigt resonemanget. Det är visserligen så att Sirius i försvarsspelet och vid spelvändningar (självfallet) endast har en spelare på topp, men i anfallsspelet fyller fyra-fem till spelare på framåt. Den som tror att ett fotbollslag har en 4-2-3-1-uppställning i anfall har mycket att lära sig. Resonemanget blir ännu fjantigarekonstigare när man räknar in överlappningar av ytterbackar, inbrytande yttrar och offensiva mittfältare. Läs en bok.
Delvis svar på länken ovan och lite annat. :)
"Ovan", snarare nedan. :)
Svar: Japp, varje spelare har (förhoppningsvis) en egen zon att ansvara för. Det var många spelare som sket blanka fan i det, speciellt mittfältet som jag tyckte sov i långa stunder. Jag menar: CU-killen som får stå helt ren och ladda har ingen blå-svart i närheten och får verkligen prickskjuta in bollen. Det är inte okej. Fast vi kan väl konstatera att vi gjorde en riktig plattmatch mot CU (och mot Vasa...) och det kan man ju få ha. Det är nu, de sista fyra matcherna (hoppas jag) för säsongen, som vi ska vara bra. Fast generellt tycker jag att vi blir bajsnödiga när vi möter motstånd som pressar. Som du säger: Vi har svårt att hantera deras press.
Men visst borde vi utnyttja Sundays egenskaper? :) Känns som sagt som det finns någon skön potential i att spela med honom och P, om de får spela ihop sig och lära sig öppna ytor för varandra. Om vi kunde applicera Sundays targetegenskaper på Johan skulle vi helt plötsligt ha en ganska komplett forward. ;)
Kanske det, problemet då är att vi får ta bort en spelare, antagligen en defensiv, från mittfältet och blir svagare där då. Sunday skulle kanske kunna spela som offensiv innermitt, men jag vet inte om han har passningsskills nog för det. Sen såg det inte så jättemycket bättre ut när Sunday och P faktiskt spelade tillsammans, men man vet ju aldrig. Jag tycker också att matchen mot Vasa såg lite bättre ut, största anledningen till att vi torskade den var ju att vi stod kvar med hög backlinje på tilläggstid och ställningen 1-1 istället för att backa och säkra en pinne. Slutligen tycker jag vi hanterade Arameiskas press bättre genom att slå lite längre bollar i början. Det måste man göra ibland tyvärr.
Svar: Fyramanna-mittfält bygger ju mycket på zoner, ställer kanske mer ansvar på St Cyr och Gallo, men jag tror inte vi behöver tappa så mycket rent defensivt. Han som har nummer tio i nuvarande spelsystem brukar ju inte bidra överdrivet mycket i det defensiva ändå. Bara för att man har två anfallare ska man ju inte skita i att jobba hem. Vidare är jag också tveksam på Sundays passnings- och spelförmåga. Sunday och P skulle fått mer tid att spela ihop sig på, tycker jag.
Svar: Ja, det tror jag. Kortpassningsspelet behärskar han väl rätt hyfsat (vem gör inte det?), däremot är jag lite osäker på hur hans speluppfattning är. Eller ja, snarare att han kanske kan bli lite självisk ibland. Men ge Sunday den rollen jag pratar om, vore intressant att se. Självklart kan han byta roll med P ibland. Inte bara Sunday som ska stå för alla bollmottagningar framåt. :)
